Oh Lord, jag säger då det.
Jag har sett en film som heter "Life as a house" jag vågar säga att det var en av de bästa filmerna jag någonsin sett.


Det handlar om en man som får veta att han har cancer och bara runt fyra månader kvar att leva så han bestämmer sig för att ta itu med sitt liv. Han tar kontakt med sin rebellisk, piercade son som aldrig vill bo hos honom längre, han tvingar honom att spendera sommaren hos honom och hjälpa till med att riva hans hus och sen bygga upp ett nytt, precis som han alltid drömt. Hans ex-fru, mor till hans son, hjälper till att bygga huset och snart märker hon att hon fortfarande älskar honom. Sonen kommer tillrätta med sitt liv, slutar röka på, tar ut piercingarna och börjar bygga upp en bra relation till sin far. Under hela tiden håller han sin sjukdom hemlig men tillslut berättar han och det blir en känslomässig berg och dalbana för alla involverade.

Helt underbart sorglig, härlig, glad, kärleksfylld, rolig film som jag verkligen rekomenderar! SE DEN!
Här är den scenen som jag fullkomligt grät mig igenom.
Sonen tror att pappans medicin är för hans onda rygg.