Sura miner möter mig när jag sticker in huvudet i barnens rum och säger god morgon. Killarna är svårast att väcka, men de kommer så småning om. Vi samlas på stenen och går sedan i samalad trupp ner till matsalen "Ner för fotbollsplan kommer vi som ägen stan, med morgonsol och superfet altan, vi har alltid fest vi är dom som äger mest. Stugorna".

Någonting hände med mig i somras, jag vet inte vad. Men när jag var på Glämsta så mognade jag.

Jag är en sjukt sprallig och barnslig person och det är jag fortfarande, men inne i mitt huvud ser saker annorlunda ut.

Jag saknar att vara där, vi levde i vår egen lilla värld. Ingen press och stress som den i stan. Men trött var jag typ hela tiden, mycket fanns att göra, sena kvällar och relativt tidiga mornar. Högljudda måltider och skrikiga barn. Men jag älskade varje minut. 

Just nu skulle jag vilja koppla bort allt som händer i skolan och hemma och bara åka dit och ha sommar igen.

Det värsta är att jag inte vet om jag kommer kunna jobba där igen nästa sommar... MEN JAG VILL!

"Vi är allra flest chunger"

..